Åkerböna och ärta är de proteingrödor som ofta används när man i forskningssyfte testar alternativ till soja i foder till grisar. Det gör att det idag finns mer kunskap om dess effekter på grisars tillväxt och köttkvalitet än nya råvaror till proteinfoder som till exempel insekter och alger. Detta presenteras i en studie från universitetet i Florens publicerad i den vetenskapliga tidskriften Animals i början av 2023. Särskilt intressant är studiens fokus på näringsinnehåll och grisars förmåga att ta upp näringen i olika grödor.
Näringstäthet och biotillgänglighet varierar
Oavsett om det handlar om foder eller livsmedel är biotillgängligheten viktig att överväga för att säkerställa näringsbehovet hos djur och människor. Från studien fokuserar vi framför allt på ärta och åkerböna (favaböna).
Ärta har hög andel tillgängliga aminosyror, särskilt lysin och arginin och låg andel antinutrienter. Åkerböna innehåller hög proteinandel och har också den en god aminosyrasammansättning. Åkerbönan är dock känd för begränsad biotillgänglighet på grund av antinutrienter som till exempel fenoler, tanniner, lektiner och proteas. Växtförädling under senare år har lett till att det idag finns specifika sorter med bättre biotillgänglighet*.
Åkerbönan är också känslig för denaturering, det vill säga att enzymer förändrar proteinets funktionalitet. Andra alternativ som till exempel lupin är i behov av ett extra processteg som skalar och/eller värmebehandlar grödan. Detta då skalet på lupin innehåller cellulosa som begränsar användbarheten just för grisfoder. Utöver biotillgänglighet gör studien oss uppmärksamma på att grödornas varierande andel fleromättade fettsyror.
*Fördjupning: Svensk studie med utvärdering av åkerböna som foderråvara till grisar finns att läsa här.
Liten påverkan på köttets ätkvalitet
Baserad på den kunskap som de italienska forskarna samlat in med fokus på proteinfoderalternativ i fläskköttsproduktion är det just åkerböna och ärta som i dagsläget bäst utmanar soja som proteinkälla i foder sett till likheter och förväntan på köttkvalitet.
I studien återges resultat från tester av ätkvalitet utifrån olika val av proteinkälla i foderstat till grisar. Det finns skillnader mellan olika foderbehandlingar, men de har liten påverkan på köttets ätkvalitet. Till exempel har skillnader i köttets saftighet påvisats i studier som jämfört foderstat med sojaböna kontra åkerböna. Däremot fanns inga skillnader i pH, färg, kemisk sammansättning, vattenhållande förmåga eller mörhet i jämförelse mellan soja, ärta (ersatt 42% soja mot ärta) eller åkerböna (ersatt 58% soja mot åkerböna) i foder enligt forskarnas sammanställning.
Nya proteinkällors effekter oklara
Det behövs bredare och fler perspektiv i forskning om alternativa proteinfodergrödor. Pågående studier i Sverige tenderar att fokusera på odlingsbarhet, skördeutfall och proteinhalt. Detta gäller även studier för humankonsumtion.
Forskarna framhåller i sin slutsats att kunskapsluckor behöver fyllas för att vi ska bättre kunna värdera nya, intressanta alternativ till proteinkällor, som till exempel insekter och alger. Det är viktigt att utvärdera näringssammansättning, förekomst av antinutriella substanser, smaklighet och biotillgänglighet för att kunna ge råd om hur vi bäst minskar beroendet av importerad fodersoja.
Här kan du läsa den vetenskapliga publikationen i dess helhet:
