Sverige har förutsättningar att säkra en robust livsmedelsförsörjning. Nationellt finns förmåga att lagra på gårdsnivå och i industriled. Detta rapporterar Macklean i ny rapport. Där beskrivs nötkreatur som en självklar buffert i livsmedelsförsörjningen. Även grisproduktion är del i svensk livsmedelsberedskap då den utgör ett levandelager som alltid finns tillgänglig för slakt.
Författarna har utifrån tidigare svensk beredskapslagringsmodell uppskattat en årlig kostnad för lagring av insatsvaror och livsmedel till 300 miljoner kronor. Försvarsbeslutetet 2020 har bland annat mål om att upprätthålla nödvändig försörjning samt säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna. I slutet av augusti 2023 väntar vi resultat från pågående utredning kring nationell samordning för försörjningsberedskapen. Utredningen hanterar bland annat frågan om samordning avseende lagerhållning.
Levandelager ger god tillgänglighet
Författarna menar att finns tillgång på foder och utrymme utgör svensk grisproduktion ett levandelager med direkt tillgänglighet. Vid given tidpunkt utifrån Jordbruksverkets statistik finns ett levandelager på slaktgris motsvarande 80 000 ton (beräknad på 93 kg/gris). Därtill finns möjlighet att lagra färdigstyckat kött både fryst och kylt, vilket är en viktig balanserande faktor för upprätthållande av god djuromsorg och köttkvalitet. Nötkreatur är mer spridd både i tid och geografi. Det uppskattade levandelagret vid given tidpunkt baserat på Jordbruksverkets statistik uppgår till 160 000 ton (beräknad på 338kg/nötkreatur).
Lagring tidigt i värdekedjan
Författarna framhåller ett fungerande flöde genom hela kedjan framför att bygga nya statiska lager med färdiga livsmedel. Lagringsförmågan kan med fördel utgå från att optimera befintliga utrymmen och system där man utnyttjar redan upparbetade logistikflöden. I krissituation ökar vikten av samarbete genom värdekedjan. Även om lagring på gårdsnivå är utmanande rent logistiskt så innebär ett fungerande levandelager att systemet blir mindre känsligt för störningar och attacker. Det finns också ett värde i att hålla lager tidigt i värdekedjan, som levandelager eller som frysta obearbetade detaljer. Det ger utrymme för flexibilitet och också lägre bundet kapital. I rapportens slutsatser föreslås även att lagring som sker av beredskapsskäl, på gård eller i industrin, bör kunna ersättas.
Rapporten om lagringsförmåga och lagringsstruktur i den svenska livsmedelskedjan är tänkt att bistå pågående utredningar och diskussioner gällande frågan om ökad svensk livsmedelsberedskap. Läs hela rapporten här.
